Gå til innhold
Arkivverket
Gjest Trond Smedstad .

[#15092] Patrikalt kontra Matrikal Genusforsking

Recommended Posts

Gjest Trond Smedstad .

Matrikalt kontra Patrikalt .Jag undrar över detta ,då man alltid vet vem ens mor är , men man kann aldrig med 100% säkerhet veta vem ens fader är. Vore det inte rimligt att ändast forska på kvinnosidan. Men då komm man kanske inte långt ned i historien. (primärkällan kyrkoboken är endast trovärdig om man går på den matrikala linjen.)Konsekvensen för min del blir att jag får leta i Hamar i stället för Gjerdrum.mvh Trond Smedstad.

Del dette innlegget


Lenke til innlegg
Del på andre sider
Gjest Are S. Gustavsen

Hei Trond!De tankene du nå er inne på, er tanker de fleste som driver med slektshistorie har vært inne på. Skjønt, det later til at du er i ferd med å gå i den samme fellen som mange andre, nemlig den å likestille genealogi med genetikk. Ordbruk som Genusforsking tyder på det. Når du da også trekker inn ord som Patriark og Matriark, høres dete hele som termer fra sosiologi eller sosialantropologi.Dette til side. Fagbetegnelsen for slektshistorie er genealogi, hvilket er det samme på både engelsk og svensk. Og det du nå snakker om er å heller følge dine Cognatiske (Kvinnesiden/Spinnesiden) aner i steden for dine Agnatiske (Mannssiden/Sverdsiden) aner.Og siden Genealogi ikke har noe med Genetikk å gjøre, vil man måtte legge skriftelige kilder til grunn i sin søken etter aner bakover i tid, helt til disse kildene stopper. Dette betyr at sannsynligheten er meget stor for at du ikke kommer så veldig langt ved å konsentrere deg kun om den Cognatiske siden, da kvinner opptrer mye sjeldnere i skriftelige kilder enn menn.mv Are

Del dette innlegget


Lenke til innlegg
Del på andre sider
Gjest Trond Smedstad

Hej Are!Det är altid givande att få svar från dig. Du bekreftar bara min inkompetens på området 'släktforskning'. Jag drog bara konsekvensen av ordet primärkella - dvs kyrkoböcker. Jag hamnade kanskje lite snätt , men konsekvensen är ju att inte äns kyrkoböcker är en primärkälla . mvh Trond

Del dette innlegget


Lenke til innlegg
Del på andre sider
Gjest Egil Thee Danielsen

Jeg er egentlig enig med det meste av det du skriver, Are, men der man søker problemer, vil man også finne dem. Genealogi defineres som “lære om ætter og deres avstamning; ættegransking, slektshistorie; stamtavle”.Men hva med et adoptivbarn? Vedkommende får navnet til adoptivfamilien, og jeg har hørt om eksempler med total integrering i familien — hvilket jo kan være gunstig både for adoptivbarnet og for “foreldrene”. Om dette i det lange løp er en “løgn” eller ikke, vil jeg ikke ta stilling til. Jeg husker et eksempel fra min oppvekst der en ung kvinne først fikk vite at hun var adoptert i forbindelse med at hun giftet seg.Dersom man i sin slektsforskningsiver tar folketellinger for god fisk, kan man lett gå i baret. Et selvopplevd eksempel fra USA: Kilder fra Norge tydet på at min slektning hadde barn, og det var derfor en helt naturlig “aha-der-har-vi-henne-opplevelse” da hun framsto i FT 1910 som “daughter” av emigranten fra Norge. Denne “datteren” viste seg å ha 4 barn, og flere etterkommere er det rimeligvis blitt ned til i dag. For bl.a. å få en oversikt over etterkommerne, ringte jeg til en ugift datter som er 82 år gammel. Hun fortalte om en bror som døde under invasjonen i Normandie etc., etc. Da jeg spurte om hennes mor virkelig var enebarn, sprang “bomben”. “Ja, de adopterte ikke flere barn enn henne”. Det var denne “datter”-datteren som oppbevarte adopsjonspapirene. Men hvem vil få dette materialet etter hennes død? En brann eller litt hukommelsessvikt er nok til å legge et permanent slør over opphavet til hennes mor.Nå er det jo slik at i det gamle Roma kunne en respektabel person stå fram og erklære en lovende ung mann som sin egen sønn, gjerne en som var oppdratt i familien. En slik erklæring var tilstrekkelig for full familiejuridisk integrering. Der spurte man ikke om DNA-tester. Hvor ofte hender det i genealogi at man faktisk er nødt til å ta “genetiske hensyn”? Jeg har ingen grunn til å tro at min historie er enestående. Eller mener du at man skal inkludere adoptivbarn i stamtavlen? Hvis du ikke mener det, tar du eo ipso genetiske hensyn og din påstand om at “genealogi ikke har noe med genetikk å gjøre” faller på stengrunn.For øvrig kan man godt skrive kognatisk med k.

Del dette innlegget


Lenke til innlegg
Del på andre sider
Gjest Trond Smedstad

Egil!Are får svara för sig , men jag tror vi har hamnat i det eviga problemet arv kontra miljö. Även Vikingarna i norden adopterade in i ätten (ättelade) dugliga trälar ,samt att husbonden säkert fick barn med sina kvinnliga trälar. På den lilla tid av ca 400 år som vi kan spåra en normal släckt , kan inte den 'primära' genuppsättningen ha förändrats så mycket. Att beskriva sin släckt blir då att beskriva individers levnadsförhållande satt i ett historiskt perspektiv. Den brittiska genetikern professor Bryan Sykes vid Oxford Universty spårade Europas befolkning till sju urmödrar som levde för tiotusentals år sedan . Min utgångspunkt för diskussinen var ordet 'primär källa'. Den ända riktiga primära källan har tagit sanningen med sig i graven , det återstår då miljön. Min genuppsättning får jag leta i Asien ,trots att jag möjligen kan spåra släckten till 1600 talet i Norge. mvh Trond.

Del dette innlegget


Lenke til innlegg
Del på andre sider

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    Ingen innloggede medlemmer aktive

×

Viktig Informasjon

Arkivverket bruker cookies (informasjonskapsler) på sine nettsider for å levere en bedre tjeneste. De brukes til bl.a. skjemaoppdateringer og innlogging. Bruk siden som normalt, eller lukk informasjonsboksen for å akseptere bruk av cookies.