Gå til innhold
Arkivverket

[#11535] Sverige - oversettelse


Gjest Magne Grasto
 Del

Recommended Posts

Gjest Magne Grasto

Har kommet over en liten familiekrønike for slekten Dahlløf i Sverige, og behøver i den sammenheng litt hjelp:'Hans värje har åtminstone fordom, funnits uti Tanums kyrka i Bohuslän'.Mulig det ikke er så innviklet som jeg ser det for meg, men sitter her med en liten black-out uten å se noen umiddelbar god oversettelse...

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Jo Rune Ugulen

Hans 'värje' har, i det minste tidlegare, vore å finna i Tanum kyrkje i BåhuslenKva 'värje' er for noko i denne samanhengen skal eg ikkje drista meg ut på å gissa, men 'värja' har undertida tydinga (stikk-)våpen. Det kan tenkjast at det er det det er snakk om (mykje _det_ her...)

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Magne Grasto

Sammenhengen er at en mann en død, og det står at det fortelles at en time etter hans død, skal hans adelsbrev ha 'anländt'. Dertter følger: 'Hans värja har åtminstone fordum, funnits uti Tanums kyrka i Bohuslän'.Er nok snakk om adelsbrevet, men ser ikke at det kan passe inn. Personen har heller ikke hatt noen tilknytning til kirken, ut over det vanlige, i det minste ikke av det jeg kan se.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Jo Rune Ugulen

Det kan vel då gjerne vera slik setninga skal lesast:Hans 'värje' har i det minste tidlegare vore å finna å kyrkja...Altså, sjølv om brevet er borte, har 'värja' vore i kyrkja, og kan altså knyta vedkomande til kyrkja. Eg trur neppe det er tale om adelsbrevet her, men snarare eit våpen eller liknande.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Göran Åhling

Min fru säger att hon tror att värja heter 'kårde' på norska, men att hon inte är så bra på vapen...Hälsingar Göran Åhling

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Jo Rune Ugulen

Din fru har truleg rett. I det minste er det den moderne tydinga (frå 1500-talet). I eldre tid vart det nytta om andre sverdtypar også, ettersom ein under oppslagsordet 'värja' i _Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder_, bd. XX, finn definisjonen 'ett enhandsvapen med lång, rak, smal klinga avsedd för stöt och hugg'. Meir kan lesast i den aktuelle artikkelen, der også Gustav Vasas 'värja' frå kring 1550 er avbilda.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Magne Grasto

Jeg kan godt følge dere når det gjelder muligheten for at det gjelder et våpen. Derimot passer dette ikke inn i sammenhengen. Dessuten er det en forholdsvis 'ny' krønike, skrevet 1867-1868, og personen som skal ha hatt värjen døde så sent som ca. 1743.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Jo Rune Ugulen

Kvifor passar det ikkje inn i samanhengen? Eg kjenner jo ikkje samanhengen ut over det vesle du har fortalt her. At personen skal ha hatt denne värjen døyr så seint som i 1743, tyder vel på at tydinga kårde kan vera rett.At adelsbrevet hans har 'anländt' (kome fram) ein time etter at han var død, må jo seiast å ha vore synd for han det gjeld. Dermed fekk jo han aldri oppleva seg sjølv som adeleg:-) Men eg ser ikkje noko problem med at kården hans har vore i Tanum kyrkje. Om det verkar som ei litt merkeleg plassering av denne opplysninga (ut frå min avgrensa kunnskap om konteksten her) er jo så si sak.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Knut Bryn

Fra 'Nordisk Familjebok' (1922) sakser jeg dette:'Värja, krigsv/apen/. Ett som sidogevär buret stötvapen med lång och smal klinga. Under rustningarnas senare tid framträder, under 1400-talet, värjans föregångare borrsvärdet, ett enbart för stöt afsedt svärd, men ända till 1,5 m lång klinga, samt med tre- eller fyrkantig genomskäring. Ur borrsvärdet framgick pansarstickaren, med synnerligen kraftig klinga och enkelt korsformigt fäste. När fäktkonsten under 1500- och 1600-talen började uppblomstra, framträdde stötvärjan.Från Spanien utgingo rappirerna, det ridderliga duellvapnet med mästerligt arbetade klingor och genombrutna, för handens skydd under fäktningen beräknade, ofta skålformiga fästen. På 1400-talets svärdfäste, med dess enkla korsform, hade småningom tillkommit tumringen, hvilken fördubblades till parerringar. Den raka parerstången kom att dela sig i byglar af hvilka en, handbyglan, böjdes uppåt och slutligen förenades med knappen. De öfriga byglarne utgingo åt sidorna, sönderdelades konstmessigt och bildade korgfästen. Slutligen tillkom parerplåten.Under 1600-talet blef värjan, med längre klinga för rytteriet än för fotfolket, arméernas förhärskande sidovapen. På armévärjorna försvunno de många byglarne och ersattes med handbygel och parerplåt samt under förra hälften af 1600-talet äfven med en sidobygel. Mot slutet af 1600-talet hade värjan i allmänhet det utseende, som återfinnes hos den svenska värjan m/1685 eller hos Karl XII:s-värjan. Dessa svenska värjor, hvilka till stor del tilverkades vid Vira bruk i Uppland, kännetecknas af enkelhet, styrka, lätthet och elegans. På 1770-talet infördes i Sverige en lång, eneggad kavallerivärja med korgfäste, kallad pallasch.Samtidigt med dessa för verkligt stridsbruk afsedda hugg- och stötvärjor, pamparna, förekommo särskilda duellvärjor, bland hvilka märkas colimarden (en förvrängning af Königsmarck, efter en i Ludvig XIV:s tjänst varande medlem af denna familj - sannolikt Karl Johan Köningsmarck - som införde detta vapen) samt den till de förnämares klädedräkt hörande värjan, från hvilken härstamme 1700-talets sirliga s.k. hofvärjor, ofta konstnärligt arbetade och mot århundradets slut ej sällan försedda med fasetterade stålfästen. Från dessa härstammar den ännu til vissa civila uniformer brukade värjan. Längst bibehölls officersvärjan vid preusissiska infantieriet, där sabeln infördes först 1889.'

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Hej, Ordet värja på svenska är sannolikt detsamma som kårde på norska, i alla fall om det är det vapen man använder vid fäktning - t ex i en duell. Har ett brev på norska där det talas om en duell och där (citat ur minnet)'korden traf[?] baronen'.Ang en värja i en kyrka kan jag meddela att det inte var helt ovanligt att krigares vapen uppsattes i kyrkan efter hans död, Jmfr t ex [url="http://www.taurnet.se/esmokk.htm>http://www.taurnet.se/esmokk.htm och

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Efter att jag skrivet ovanstående gick jag åter in och sökte. Gör så här: Gå till www.google.com Sök på värja+kyrka så kommer ni att få intressant läsning. Vänligen, Olle

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Magne Grasto

Olle,min Dahlløf med värjen het Sven. Han var gift med Agneta Andersdotter Schierman. Sven er født ca. 1684.Vil forøvrig takke alle for hjelpen. At värjen nevnes i krøniken, i denne situasjonen, synes malplassert, men får vel tas for det det er.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Hej Magne, Råder Dig att lägga in en efterlysning under Bohuslän i Anbytarforum, http://genealogi.aland.net/discus/ Där finns gott om duktiga forskare med intresse för Bohuslän och den här typen av frågor. Om det nu var så att Sven Dahllöf var på väg att erhålla adelskap, kan det ha varit för att han gjort militära insatser. Att hans värja hängdes upp i kyrkan (möjligen t o m med sorgflor) är en intressant händelse, som kan ha dokumenterats. Vänligen, Olle

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Gjest Magne Grasto

Det stemmer at han gjorde noen militære innsatser som ble sett på som store/heltemodige.Jeg skal forsøke meg på Anbytarforum.Takk for tipset!

Lenke til kommentar
Del på andre sider

 Del

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive
×
×
  • Opprett ny...

Viktig Informasjon

Arkivverket bruker cookies (informasjonskapsler) på sine nettsider for å levere en bedre tjeneste. De brukes til bl.a. skjemaoppdateringer og innlogging. Bruk siden som normalt, eller lukk informasjonsboksen for å akseptere bruk av cookies.